USA-resan

Fy fan vad struligt, allt blev!
Innan vi lämmnade Memphis så skulle vi besöka Graceland och insupa atmosfären och köpa lite prylar.
Vi hade, innan vi lämmnade Sverige, växlat in våra pengar till USD.
När allt var klart och vi skulle lämmna Forex, så föreslog de att vi skulle lägga alla våra kontanter på ett Cashkort, som vi skulle kunna använda direkt i USA, och det var så dj-la säkert att man nästan smällde av påstod hon
.
Vi tog därför ut två kort, ett till mig och ett till frugan, för direkta expenser, hade vi lite under 200$ var i kontanter.
Resa och hotellrum var/är förbetalt.
I Memphis, gick en hel del av kontanterna åt, och väl framme i Graceland, var de nästan slut, dags alltså att använda kortet.
”Not Accessable”, menar biljetförsäljaren när jag räcker fram kortet.
Nu hade vi, i princip, gjort den här resan för bl. a. Graceland, därför åkte mitt kreditkort fram, och jag betalade via detta, med ny växlingsavgift och uttagsavgifter att vänta.
Det konstigaste var, att ibland så fungerade transaktionerna på Graceland, och ibland inte.
Så blev det sen, med alla utgifter ända fram till Washington, och med mig, surare och surare, och min fru oroligare och oroligare!
Sen hörde det till saken, kreditkortet hade jag inte hunnit få någon kod till, så några ATM-uttag blev det inte frågan om.
När vi så kom fram till Hilton i Washington, runt 22:30, (05:30, Sverigetid), hade vi tillsammans 15$ kvar i kontanter.
För att få det hela att fungera, så blev jag tvungen att ägna i princip hela min vilotid på natten åt, att med hjälp av min dotter få kontakt med Forex och ta reda på vad i h-e, det är som pågår.
Första kontakten med dem var med nån kundtänstperson, som ansåg att koden var fel, vad fan jag än sa, men att de skulle fixa till detta när vi kom hem. Hon fattade inte, att de är ganska så nära katastrof, om man har sin reskassa låst i kort som inte fungerar.
Utan att överdriva kan man nog säga, att så nära hjärtssnörp har jag aldrig varit.
Hur som helst så fick vi henne att kontakta någon lite högre upp.
Slutet allting gott, efter mycket strul fick vi hämta våra pengar i kontanter, men då var kl över 9 på morgonen här, och vi var så slut att några Washingtonturer till turistattraktioner orkade vi inte med.
Fick sedermera höra av Forex att det här Cash-kortet vi fått, aldrig var avsett för USA, och chefen som ringde var väldigt förvånad att vi överhuvudtaget hade kunnat få det att fungera alls.
Signa och jag samt min dotter har bara en sak att säga om allt detta strul, och missad dag i Washington, och det är SUCK!

Här är några bilder från Graceland. Tyvärr blev det inte många fler bilder, eftersom man inte tillåter Camkamera alls, oavsett om man bara använder den till stillbildfotografering.
Så det får bli endast dessa:

Vi köpte en del suvenirer, men om jag skall vara riktigt ärlig, så tyckte nog jag att marknadsföringen runt honom drivits ut till abnorma nivåer. Det kändes inte riktigt att det var Elvis spirit vi insöp, allt var alldeles för mekaniserade. Det fanns ingen själ kvar, utan endast en gigantisk känslolös affärverksamhet som dammsög våra fickor efter dollars.
Men va fan, Its America, Buisness as useual, man får ta seden dit man kommer och så vidare, bla, bla, blä

Om jag ser nöjd ut så är det bara ren dj-la färghållning!
Maten här består av skräpmat, totalt befriad från varje uns av grönsaker.

Efter en lång vedermöda på över 15 tim. så är vi nu här i Memphis den 4 juli, vilket är Nationaldagen.
Resan hit var lång och faktiskt väldigt jobbigt. Fattar inte riktigt hur man tänkt ut den här flygturen.
Vi flög från Arlanda runt 10.00, (Sverige tid) och var framme i Amsterdam kl 12.00.
Runt två-tiden forsatte så resan från Amsterdam mot Memphis.
Fört kvart över tolv på lördag, (svensk tid), kom vi så till Memphis.
Nu undrar förståss, vän av ordning hur det kunde ta en sån lång tid, flygresor till USA- brukar ju ta runt 6-7 tim, och misstänker mig för att ha en och annan skruv lös!
Förvisso skramlar det lite runt mina skruvar, men så här är det: Flyget, (Delta), flyger inte en rak linje mellan Amsterdam och Memphis, som ju är den kortaste.
Man tar istället vägen över Island, Grönland, upp mot norra Kanada, därefter vänder man söderut mot sydstaterna och Memphis, (suck!).
Skit samma, här är vi nu, det är hett som……och väldigt fuktig luft.
Som tur är så har vi luftkonditionering, men när vi går ut så är det som en het vägg, slår emot en.
Maten då, mycket fett och grillat, vi har ännu inte listat ut matsedlarna, vad som är vad.
Och folk pratar så fort och med sydstads-dialekt, så det är lite knepigt ibland att fatta vad de säger, men det ger sig.
Skall försöka återkomma med lite bilder och sånt, så fort jag och frugan lärt oss kameran.

Bifogar bild på utråkad fru.
Min fru, Signa ha nu suttit fast i flygplanet i ca 8 tim, kolla vad utråkad hon ser ut.
Men å andra sidan ”It was a hell of a ride”!

Häpp från Memphis
Signa

Typiskt, plötsligt bara kommer hon inknallande som ingenting har hänt.
Dj-la katt!!
Men glada är vi

Vår katt, Totta, gick ut som vanligt på midsommarsaftonsmorgon, sen dess har vi inte sett röken av henne.
Det här är det värsta med att ha utekatter, ena stunden ligger de brevid en och allt är bara kärlek, sen är de bara spårlöst borta, utan att man har en aning vad som hänt dem.´